Äntligen!!

Som jag säkerligen tidigare nämnt så har T frågat mig om jag vill leka med Time Dancer (Alltså Natural Horsemanship), samt utbilda honom, genom att vänja honom vid okända föremål, tex presseningar, träns mm. Det ska bli så roligt! :)

Och nu ska jag äntligen börja. Nu när flytten är avklarad så tänker jag börja leka så smått med Tedde och klargöra rang mm. Men det ska bli häftigt, att återigen få se en häst förändras. Bli kortare, vackrare, rundare och gladare. Effekten av detta arbete är enormt och jag önskar att alla kunde ta sin chans att hålla på med detta underbara språk, hästarnas språk.

Det är ju som sagt vi människor som lär oss språket (kroppsspråket) och inte hästarna.

Jag har många gånger hört: "De där är ju livsfarligt! Rida utan träns, tänk om hästen sticker!"

och flera misstankar till detta underbara kommunikationssätt. Faktum är att det inte är ett dugg farligt, OM man dominerar sin häst till 100%. En häst sticker inte ifrån sin ledare för att något läskigt prasslar i gräset. Nej, en häst lägger hela förtroendet på ledaren som bestämmer om det är lugnt, eller om det är flykt som gäller. Om vi då dominerar hästen och blir ledaren, så kommer hästen att "fråga" oss istället och vi får lugna, balanserade och trygga hästar i harmoni.

En text från sista sidan i boken som jag utbildar mig genom:

"I de södra delarna av landet, så förtäljer en historia, där västerlandet möter Atlanten, levde en handfull fiskare och riddare fredligt som grannar. En vis man, som man aldrig såg eller hörde, styrde över riddarnas borg. En dag hörde han talas om en gammal fiskare som alltid fick den största fångsten. Riddaren hörde ryktesvägen att den gamle mannen tänkte rita en karta, som exakt visar var det fiskrikaste vattnet låg. Då sadlade riddaren sin häst och red in till byn. När han hittat den gamle fiskaren, frågade han honom om avsikten till detta: "Varför vill du göra detta? Vad vill du uppnå med det?"

"Ers nåd, jag är en gammal man. Innan jag dör vill jag föra min kunskap vidare till efterlevande."

"Vem har du all din kunskap att tacka för?" frågade riddaren honom.

"Den, sade fiskaren, tackar jag min långa erfarenhet och långa näsa för. Men framför allt min intuition."

"Och varför vill du ta ifrån de unga i byn chansen att utveckla en god näsa, stor erfarenhet och framför allt en bra intuition?"

Den gamle mannen vände sig tyst men leende bort. På hans gravsten står än idag att läsa:

"Min kunskap tar jag med mig i graven - men intuitionen efterlämnar jag åt er."

I samma anda,

Klaus Ferdinand Hempfling

Vilanova, Spanien"